Journalistens etiska regler

Ett fall där dom etiska pressreglerna sätts på prov involverar en artikel som

publicerades i Norrbottenskuriren den 29 augusti 2008.


Sammanfattning av artikeln:

På förstasidan fanns rubriken "JO-anmäler socialen". Ovanför fanns en hänvisningsrad som innehöll namnet på orten, samt texten "Barnfamilj utan el i två månader". På nyhetssidan inne i tidningen löd rubriken "Familj med fyra barn får ingen hjälp av socialen". På sidan fanns också en bild på huset och mamman, dock tagen i motljus så att hon inte var lättidentifierad. Under en bild på en eldriven leksak som tillhörde mammans handikappade son stod att det yngsta barnet i familjen är handikappat och kanske i störst behov av den bekvämlighet som ström innebär.

Problemen hade börjat föregående höst då mammans make (namnet angavs) arbetat i Norge och lönen hade dröjt. Mamma hade då vänt sig till socialförvaltningen för att få hjälp men fick avslag och blev nonchalerad gång på gång. Efter det var familjens ekonomi ständigt på minus. Istället för att få bistånd fick de uppmaningen att sälja bilen.

Norrbottens-kuriren hade intervjuat den ansvarige på Boden Energi. Personen hade vägrat kommentera det enskilda fallet men redogjort för hur uteblivna betalningar regleras enligt lagen. Om inbetalningen inte sker efter att ett inkassobolag har kopplats in så kopplas sociala myndigheter in och händer inget efter det så stängs strömmen av efter 3 veckor.

I artikeln namngav man familjens kontaktperson vid socialförvaltningen och återgav citat som denne enligt mamman skulle ha sagt: "Ni får väl ta de här sextusen och betala in. Det går väl att ringa era släktingar om mat."

Kuriren sökte de ansvariga i ärendet hos socialförvaltningen, familjens kontaktperson och ännu en person som även den angavs med namn, men den förstnämnda var på semester och en sistnämnda satt i sammanträde.


Anmälan:

Publiceringen som Norrbottens Kuriren gjorde anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av familjens kontaktperson för att hon pekats ut i artikeln och att ord hade lagts i hennes mun som hon på grund av sekretessbestämmelserna inte kunde kommentera eller försvara sig emot. Hon tillade att ingen från Kuriren hade kontaktat henne för en kommentar.

Hon framhöll att det var tråkigt att bli anmäld till JO men att det är en risk man får ta när man har ett jobb som hennes. Hon fann dock tidningens förfarande oetiskt och olämpligt.

Tidningens yttrande:

Kuriren menar att som socialsekreterare fattade familjens kontaktperson ett beslut som hade stor och ingripande betydelse för andra, och fick då tåla att hennes namn publicerades i en artikel som rörde hennes tjänsteutövningar.

Tidningen gjorde två uppföljande artiklar, en den 3 september och en den 6 september. I den första talade man om att socialförvaltningen och familjen skulle träffas inom en snar framtid och att det fanns goda chanser att strömmen skulle kopplas på snart igen. I den andra meddelade man att JO-anmälan inte hade lett till några åtgärder, då socialsekreteraren inte gjort något fel. Att tidningen inte skulle ha kontaktat socialsekreteraren för en kommentar påstår man är felaktigt, eftersom de försökt nå de ansvariga före publiceringen men inte lyckats. Detta hade framgått i artikeln. Hon hade även fått möjlighet att framföra sina synpunkter i efterhand.

Anmälarens kommentar:

Den anställda vid socialförvaltningen som gjorde anmälan anser att den anmälda artikeln varken var rak eller opartisk. Journalisten hade "köpt" familjens historia utan att bry sig om att ta reda på hur socialtjänstens ekonomiska bistånd fungerar. Kuriren hade inte enbart redogjort för hennes sätt att sköta sitt jobb utan även attackerat henne personligen genom att återge de kommentarer om henne som mamman hade fällt. Även citaten där hon påstås ha avfärdat de hjälpsökande bryskt ansåg hon var personligt.

Hon ansåg att de uppföljande publiceringarna inte vägde upp den skada som den första publiceringen hade åstadkommit.

Ytterligare kommentarer:

Kuriren hade ställt frågor om bland annat varför familjen saknade pengar till elräkningen och anser sig då inte ha köpt familjens historia rakt upp och ner.

PO:s bedömning:

Om man skulle namnge kontaktpersonen som familjen pekade ut kräver en pressetisk diskussion.

En socialsekreterare är en underordnad tjänstemannaposition som måste följa direktiv fastställda av överordnade tjänstemän och förtroendevalda när de tar sina beslut. Samtidigt är det dock socialsekreteraren som personligen fattar beslut när det uppstår kontroverser mellan förvaltning och klienter. Namngivning gör att de är mer utsatta i sin position och det talar för att tidningarna borde vara försiktiga vid namngivning av underordnade tjänstemän. Det är egentligen en hel förvaltning som kritiseras.

Å andra sidan brukar socialsekreterarna vid löpande ärenden ha viss självständig beslutsmakt och detta innebär att de har rätt stort inflytande på andra människors liv. Om det visar sig att socialsekreteraren har ett betydande ansvar i ett ärende ska personen kunna namnges i rapportering av ärendet.

Tidningen har inte gjort något fel när de intervjuade familjen men borde ha kompletterat med uppgifter om hur den uppkomna situationen var möjlig för att inte bli absurd och obegriplig. Tidningen väntade inte med publicering tills socialsekreteraren hade gått att nå för kommentar.

Under dessa omständigheter råder ingen tvekan om att namngivningen var förkastlig samt att Norrbottenskuriren inför publicering av artikeln brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften .

I beslut den 7 juli hänsköt PO ärendet till Pressen Opinionsnämnd.

Pressens Opinionsnämnds beslut:

Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen ska klandras för att genom publicering ha brutit mot god publicistisk sed.

Sandra Engström

Sammanfattning av de pressetiska reglerna

Vi har yttrande- och tryckfrihet i Sverige, vilket gör att den svenska pressen kan skriva om nästintill vad som helst utan att riskera rättslig påföljd. Inom svensk press finns det dock vissa lagar och regler om vad man får publicera, som tillämpas av media av hänsyn till individens integritet. Dessa pressetiska regler säger att media ska vara försiktig med att publicera information om en enskild individ för att denne ska slippa lidande. Det är inte lagbrott att bryta mot dessa utan en fråga om etiskt ansvarstagande.

De etiska reglerna innehåller olika delar. En av dem är publicitetsregler.

Massmedia har en skyldighet att ge korrekta nyheter. De har allmänhetens förtroende och måste därför undersöka och vara kritisk mot sina nyhetskällor och tydligt visa skillnad på faktaredovisning och kommentarer. De har även en skyldighet att rätta felaktiga påståenden och bemöta allmänheten utan dröjsmål vid sådana tillfällen.

Att respektera den personliga integriteten är också något som media alltid måste ha i åtanke. De ska alltid noga överväga publicitet som kan kränka människors privatliv och måste alltid visa brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Publicering av namn och bild måste övervägas noga av hänsyn till de inblandade. Media får inte heller framhäva berörda personers etniska ursprung, kön, politiska åsikt, religiösa tillhörighet eller sexuella läggning om det inte har någon betydelse. Allt detta gäller även bildpublicering. Man måste även alltid vid bildpublicering ange om den är förändrad genom montage eller retusch.

Det är viktigt att höra båda sidor och undersöka innan man publicerar. Media ska sträva efter att ge personer som kritiseras en chans att bemöta kritiken samtidigt, vara medvetna om att allt inte behöver vara sant och som sagt, vara kritiska mot sina källor. Media måste även se en misstänkt brottsling som oskyldig tills personen i fråga har bevisats skyldig i rätten. I ett sådant läge måste massmedia även vara väldigt försiktig med att lämna ut namn och andra personuppgifter, så som yrke, titel, ålder, kön med mera, som kan göra en identifiering möjlig.

Det finns även yrkesregler för att skydda journalistens integritet.

Till exempel så får de inte acceptera uppdrag från utomstående eller mutor i och utanför tjänsten som kan misstänkliggöra journalistens ställning. De får inte heller utnyttja opublicerade nyheter angående ekonomiska förhållanden eller åtgärder hos till exempel staten eller kommuner. Vid skaffandet av material till journalistiska jobb måste de visa hänsyn till ovana intervjuobjekt och upplysa personen/personerna de intervjuar om huruvida det är tänkt för publicering eller enbart för information. De får inte förfalska intervjuer eller bilder och de måste ta hänsyn till upphovsrätten gällande till exempel citat och foton. De måste visa hänsyn vid fotograferingsuppdrag, speciellt i samband med olyckor och brott, och de ska vara generösa med källor när publicerad information bygger på någon annans uppgifter.

Källa: PO-PON

- Emelie Jonsson

PRESSETIK

Den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen hör till de mest liberala i världen och innehåller knappt några begränsningar. För att skydda t ex anhöriga eller oskyldigt dömda

från publicering har dock några medieorganisationer tagit fram något som kallas Spelregler för Press, Radio och TV.

Om en människa tycker att den fått lida av en publicering i något medium kan denna vända sig till Allmänhetens Pressombudsman (förkortat PO). Om PO håller med om att det

är en orätt publicering kan ärendet gå vidare till Pressens opinionsnämnd, PON, som tar beslut i ärendet.

PO och PON är dock inte juridiska instanser och de pressetiska reglerna inga lagar. Man kan snarare se det som

rekommendationer. Alltså skiljer sig varje enskilt publiceringsfall ifrån varandra utifrån olika förutsättningar.

PRESSFRIHET

Pressfrihet grundar sig i samhällets tryckfrihet och yttrandefrihet. Alla ska ha rätt att i tryckt text kritisera de som styr

samhället och förmedla information till människorna. Inom de flesta demokratier utgör pressfrihet en självklar del i samhället.

Pressfrihet innebär att myndigheterna inte får censurera eller förhandsgranska det medier skriver. Istället får den ansvariga utgivaren

för varje tidning ansvara för exempelvis tryckfrihetsbrott om så är fallet.

Källa: www.tidningeniskolan.se , www.wikipedia.se

Sara Stiglund

Var varsam med bilder

Fördjupar man sig i de regler som har med bilder att göra hittar man bland annat:

"11. Vad som i dessa regler sägs gäller tillämpliga delar även om bildmaterial.

12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering."

Efter min research har jag upptäckt att det i flera år pågått en het debatt om hur man ska tolka de pressetiska reglerna, och hur noga de ska följas – inte minst vad gäller bilder. Den del av debatten som gäller bilder har mest anknytning till den personliga integriteten, alltså hur man t ex ska publicera bilder på brottslingar i tidningar. Just därför kommer jag inte gå in något djupare i den delen.

Jag har inte direkt hittat något bra material kring just det jag ska skriva om, så jag väljer att gå efter eget huvud.

Enligt mig är det mesta i den andra delen i min regel bara onödigt tjafs, först och främst vad gäller retuschering. Jag själv tror starkt på datorbaserad retuschering, och är medveten om att jag lätt redigerar mina egna bilder till oigenkännlighet. Det tycker jag inte att man ska få göra på bilder på människor som t ex ska publiceras i tidningar. Jag tycker däremot inte att en person skulle bli oigenkännlig om man t ex tar bort en finne på en bild. Jag tycker inte det är att vilseleda läsaren. Jag tycker att t ex en finne kan vara otroligt störande i en bild. Eftersom finnar/blemmor/överdrivet blänk i huden/andra skönhetsfläckar och liknande syns så otroligt mycket mer på ett fotografi än i verkligheten, så kan det ta fokus från själva personen i bilden. Därför tycker jag att man borde få lov att ta bort sådana saker i bilder som ska publiceras, om man anser att det stör resten av bilden.

Sedan tycker jag att man ska få retuschera bilder så att de liknar ens egen upplevelse av verkligheten så mycket som möjligt. Med det menar jag att ibland ser ett foto och verkligheten helt olika ut. Till exempel kan man ha fotograferat en person som man upplevde hade väldigt starkt gröna ögon, men så föll ljuset på ett sådant sätt på fotot att ögonen verkade grå. Vid sådana tillfällen tycker jag att man ska få göra ögonen grönare i datorn så att det liknar verkligheten mer.

Vad gäller bildmontage tycker jag inte heller att det måste vara så noga med att skriva att det är ett montage vid bilden. Fast det beror mycket på vad bildmontaget föreställer. Föreställer det våld eller något kan jag tycka att det kan vara bra att skriva det, men är det ett "oskyldigt" montage tycker jag bara att det är onödigt att nämna det vid bilden. Däremot tycker jag att man ska vara ganska noga med bildtexter, så att de inte vilseleder läsaren. Det är nog enda stället där jag håller med regeln.

Källor: Reglerna , Artikel 1 ,Artikel 2 , Artikel 3 , Dom 1 .Dom 2

De flesta av mina källor har jag inte använt som annat än att få igång hjärnan lite, därför att de egentligen inte tillhör mitt område.

Ellen Ceder Henriksson

Respektera den personliga integriteten

Rätten till personlig integritet finns inskriven i både regeringsformen och Europakonventionens katalog över mänskliga rättigheter. Den är skyddad genom lag och kränkning av den ses som ett brott.

Vad som kan publiceras och inte, är en balansgång mellan den enskilda individens rätt till integritet och allmänintresset. Se PUBLICITETSREGLER nedan.

Om man inte tycker att den personliga integriteten respekteras av pressen så kan man anmäla händelsen till PO-PON. PO.se

Knutbyrättegången är ett exempel som visar på olika sätt som den personliga integriteten kan kränkas. Utredningen kring mordet i Knutby 2004 gav upphov till rykten om religiösa avvikelser, extrem sexualitet, otrohet och utnyttjande av svagare individer. Olika medier förhöll sig olika till de inblandades integritet. Många bybor blev mycket uppmärksammade i media och stod under mycket större press än vad som är normalt under en mordutredning. Det fanns allmänintresse som motiverade bevakning av utredningen, men om allmänheten verkligen behövde all den information som publicerades på bekostnad av inblandade privatpersoners integritet, blev mycket omdebatterat.

Ett verkligt fall där en man utsatts för integritetskränkning vid publicering i en tidning:

En bild på en man och hans hund publicerades på en helsida i tidningen Faktum tillsammans med en pratbubbla där mannen uttryckte sig "Nä, om man skulle ta och svinga fanskapet ett par varv över skallen?". Ytterligare en pratbubbla fanns vid hunden, där det stod: "Drar han fram en frolic till, så kan han hälsa hem."

Privatpersonen hade inte tillfrågats om han ville vara med på bild och innehållet i pratbubblan var inte oförargligt och stämde inte överens med hans uppfattning om hur man ska hantera sin hund. Mannen tyckte inte om att bli fotograferad och han ville absolut inte vara med på bild i en tidskrift. Mannen upplevde att fotot tillsammans med texten i pratbubblorna innebar en integritetskränkning. Han anmälde och tidningen klandrades.

Faktum tyckte att bilden publicerats i syftet att underhålla och roa läsare och att det inte heller för nya läsare kunde det råda tvivel om att det handlade om humor. Tidningen ansåg inte att publiceringen var kränkande, men beklagade att anmälaren känt sig sårad. Anmälaren hade avböjt ett erbjudande om en förtydligande, uppföljande publicering.

PO:s bedömning är att privatpersoner inte har en självklar skyldighet att figurera på bilder där man med hjälp av pratbubblor driver med någonting som en tidning finner lustigt. På bilden syntes en fullt igenkännbar privatperson i en fullkomligt trivial situation. I en pratbubbla pådyvlades han sedan en brutal reflektion om sin hund. Skämtsamheten skulle framgå av att hunden fick tänka lika illa om sin husse men det utesluter inte risken för att någon kan ha missförstått bildmontaget till anmälarens nackdel. PO förstod därför att han upplevde publiceringen som kränkande. Tidningen borde klandras för bristande ansvar inför den publicistiska uppgiften, ansåg PO.

Pressens Opinionsnämnd gjorde samma bedömning som PO och tidningen ska klandras för att genom publiceringen ha åsidosatt god publicistisk sed.

Till det fullständiga ärendet och beslutet

Källa: PO.se STpress.se Wikipedia/pressetik Wikipedia/personlig integritet

Lisa

Brott mot de pressetiska reglerna

Känner man sig personligen kränkt eller orättvist behandlad av en tidningspublicering kan man vända sig till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Denne kan försöka bidra till att felet rättas eller genmäle från tidningen i fråga. Även publiceringar på Internet kan anmälas, om det handlar om en nättidning av ett företag som finns representerat i Pressens Samarbetsnämnd.

I flera fall görs en utredning som kan leda till att PO överlämnar anmälan till Pressens Opinionsnämnd (PON) med förslag till anklagelse. Om tidningen anklagas av PON är den skyldig att publicera det. Om PO avskriver ett ärende kan anmälaren själv överklaga beslutet till PON.

Om en tidning anklagas för att ha överträtt de pressetiska reglerna, alltså brutit mot god publicistisk sed, skall den publicera klandret. Tidningen ska också betala en expeditionsavgift som finansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga på upp till 10 000 exemplar betalar 10 000 kr, medan tidningar med större upplaga betalar 25 000 kr.

Källa: PO.se

Lisa

PUBLICITETSREGLER

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.

Var generös med bemötanden

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.

6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen.

Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad som ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid offer för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Var varsam med bilder

11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.

12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

14. Tänk på att en person misstänkt för brott i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Var försiktig med namn

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.

YRKESREGLER

En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.

Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.

Journalistens integritet

1. Ta inte i tjänsten emot journalistiska uppdrag av personer utanför den redaktionella ledningen.

2. Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån – och ingå inte avtal eller andra förbindelser – som kan misstänkliggöra Din ställning som fri och självständig journalist.

3. Ge inte efter för påtryckningar från utomstående i avsikt att hindra eller inskränka berättigad publicitet.

4. Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.

5. Utnyttja inte för egen eller andras vinning opublicerade nyheter beträffande ekonomiska förhållanden eller åtgärder hos stat, kommuner, organisationer, företag eller enskilda.

6. Beakta journalistavtalets bestämmelse om att medarbetare inte får åläggas att skriva mot sin övertygelse eller utföra förödmjukande uppdrag.

Anskaffning av material

7. Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges.

8. Visa särskild hänsyn mot ovana intervjuobjekt. Upplys den intervjuade om huruvida samtalet är avsett för publicering eller enbart för information.

9. Förfalska inte intervjuer eller bilder.

10. Visa hänsyn vid fotograferingsuppdrag samt vid anskaffning av bilder, särskilt i samband med olyckor och brott.

11. Beakta upphovsrätten vad avser text och bild och ljud.

12. Ange källan när en framställning huvudsakligen bygger på annans sakuppgifter.

RIKTLINJER MOT TEXTREKLAM

Det är viktigt att värna mediernas trovärdighet och integritet. Detta kräver att medierna står fria och är självständiga i sin medierapportering. Låt inga misstankar uppstå hos allmänheten att utomstående otillbörligt kan påverka innehållet i, eller utöva inflytande över, det som publiceras. Se till att ingen sammanblandning kan ske av redaktionellt material och reklambudskap.

Checklista mot textreklam:

Var särskilt vaksam och kritisk vid följande situationer:

- när utomstående erbjuder idéer och förslag till material som är sammankopplade med motprestationer i någon form

- när erbjudanden lämnas om resor och förmåner som är gratis eller kraftigt subventionerade

- när förhandslöfte om publicitet efterfrågas

- när produkter/tjänster i konsumentupplysande material redovisas. Låt det klart framgå hur urvalet ägt rum, hur produkter/tjänster blivit jämförda eller testade samt att redaktionen är avsändare. Eftersträva mångsidighet vid sådana redovisningar så att otillbörligt gynnande inte sker

- när utomstående intressenter, t ex PR-byråer, lobbyister, forskare, företag, myndigheter eller organisationer, bidrar med information och upplysningar. Det gäller särskilt inom områden där lagen inskränker rätten att publicera reklam, till exempel för läkemedel, tobak, alkohol och reklam riktad till barn

- vid publicitet kring företags, organisationers eller myndigheters verksamhet, produkter eller andra arrangemang, så att ett otillbörligt gynnande inte sker

- vid publicitet kring egen försäljning av varor och tjänster samt egna arrangemang

- när arrangemang genomförs i samverkan med utomstående så att det, där det är relevant, framgår med vem samarbetet sker och förutsättningarna för samarbetet

- när produkter eller varumärken exponeras i sammanhang som kan antas utgöra produktplacering

från Svenska Journalistförbundet

/Lisa

Exempel på brott mot de pressetiska reglerna:

1. [[Janne Sundling skriver om tidningarnas "övertramp" inom de pressetiska reglerna|Janne Sundling skriver om tidningarnas övertramp inom de pressetiska reglerna]]

2. VK skriver om att SVT sände dokumentären baserad på Hagamannen

Gällande Hagamannen och filmen baserade på våldtäkterna anser jag själv att filmen inte skulle ha visats. Det har gått för kort tid för att göra en film om händelsen. Med för kort tid syftar jag på offren, och inte bara våldtäktsoffren utan också familjen till Hagamannen, Niklas Lindgren. Vem skulle vilja se en film om sin pappa, våldtäktsmannen, när det redan står svart på vitt i tidningarna och säkert varenda unge i ens skola vet vem pappan är och vad han har gjort? När det äntligen har börjat lugnas ner för familjen, när rubrikerna inte längre skriker ut familjemedlemmens alias, Hagamannen, ska det helt plötsligt komma ut en film om händelserna. Jag tror att det bara är medias sätt att få ut mer pengar av händelsen och vrida ur det sista ur själva historien. Det dröjer nog inte länge förrän SVT eller någon annan kanal vill göra något liknande igen. Det som hände var tragiskt, men nu sitter han där han sitter. Barnen och hans offer har lidit tillräckligt – varför dra ut på det hela?

/ Tove Holmquist Mp2b


Upp