PUBLICERAD SOM LEDAR KOMMENTAR I NORRLÄNDSKA SOCIALDEMOKRATEN I NORRBOTTEN SVERIGE




|| external image clear1x1.gif || || external image clear1x1.gif || external image clear1x1.gif ||


|| external image clear1x1.gif || || external image clear1x1.gif || external image clear1x1.gif ||


Svensk Socialdemokratisk skolpolitik har i dagarna fått chansen att förnyas med hjälp av en finsk lektion. Som bekant så anses Finland utifrån PISA och Timms undersökningar vara världens bästa skola idag. Finland, Sydkorea samt Alberta i Canada ligger högst i mätningarna. Lågt ligger de anglosaxiska industriländerna. Sverige halkar alltmer efter. Finnish Lessons är titeln på den bok den före detta matteläraren och nuvarande skolborgarrådet i Finska utbildningsdepartementet Pasi Sahlberg skrivit om det finska skolundret. Hans mål har varit att försöka beskriva vad världen kan lära sig av den finska skolutvecklingen från sjuttiotalet till nuvarande topp. En skillnad är att den finska utvecklingen varit förhållandevis lugn och harmonisk där vi ”reformerat” i hög utsträckning. De sista tjugo årens utveckling har varit speciellt turbulenta på grund av den ekonomiska krisen i början av nittiotalet. Den finska och svenska skolan tog samma väg läroplansmässigt och decentraliserades men några olikheter förekom. Svenska skolan kommersialiserades och det blev ”en kaotisk mångfald av skolor som var och en måste arbeta för att locka till sig elever. Det blev lättare att göra i välbärgade områden än i fattiga. Skolan i Sverige bidrar idag till att befästa klasskillnaderna” skriver Sven Erik Liedman i DN. Den andra stora skillnaden var att i Finland satsade man helhjärtat på lärarna som skulle genomföra reformen. Det vidtog en stor utbildningssatsning i den nya läroplanen samt i samarbetsfunktionerna i skolan. Lärarna fick det fulla ansvaret att tillsammans med skolledning utforma skolans innehåll och lärandet. Någon likriktning var det inte tal om och utvärdering gjordes lokalt av de professionella lärarna. Betyg kom inte förrän i sista klass däremot omdömen. Några centrala prov eller kontroller var det inte heller tal om. Pasi Sahlberg skriver ” Denna praktik ger lärarna möjligheten att fokusera på lärandet i stället för att oroas utav ständiga test och rankning mellan skolorna.” Man litade på professionen. Lärarna uppmuntrades också till fortbildning med målet att alla skulle vara magisterkompetenta i pedagogik för att vara behöriga. Lärandet för lärarna underlättades på olika sätt. Skolledningarna tillsattes på pedagogiska meriter och har oftast egna lektioner. Man fastslog fyra strategiska principer: 1. Garantera jämlika möjligheter för god offentlig utbildning. Vilket innebar ett starkt stöd under speciellt de tidiga skolåren till alla som av olika anledningar inte på något område klarade sig lika bra som kamraterna. Assistenter , hjälplärare, kuratorer, studie och yrkesvägledare blev medhjälpare till de välutbildade lärarna. 2. Stärkande av professionalismen och förtroende för lärarna. Läraryrkets status kom upp i paritet med läkare, jurister, arkitekter med flera. Naturligt vis gick även lönerna upp. 3. Styrning av förändringen i lärandet genom riktad information om skolprocessen och smart bedömningsprocess. 4. Underlättandet av nätverksbaserad skolutvecklingssamarbete mellan skolor och ickestatliga sammanslutningar och grupper inklusive näringslivet. Ett näringsliv med Nokia i spetsen som klart deklarerade att man ville se anställda med ambition, kreativ förmåga och samarbetsförmåga före mekaniska faktakunskaper. Sahlberg skriver också ” Finland har bibehållit immuniteten mot marknadsbaserade skolreformer. I stället har så har utbildningssektorns utveckling blivit byggd på värderingar grundade i rättvis fördelning av resurserna i stället för konkurens och val. ” Finska lärarfacket (OAJ) som representerar över 95 % av lärarna har konsekvent motsatt sig att ta in affärsmetodiska modeller i utbildningssektorn. Finsk skolpolitik står på en stabil grund av lust och disciplin i lärandet som bland annat för den upp till första plats i de statistiska internationella mätningarna men också skapar en miljö i skolan som gör att varje utbildningsplats för att bli lärare i Finland söks av tio elever. Vi får hoppas att många socialdemokratiska och andra skolpolitiker läser Sahlbergs bok.
FAKTA RUTA Teachers college press Columbia university New York Läs mera skoldebatt I “http://www.skolaochsamhalle.se/”Gratis webbtidning.
Jan-Ivar Johansson